Dawkins kovändning

Ibland kommer framförs påståenden av de mest oväntade personer. Det är sådana gånger man hajar till och känner sig tvungen att sträcka efter den där föreställda fjärrkontrollen och spela tillbaka bandet. På den brittiska kolumnisten Melanie Phillips blogg på The Spectators hemsida läser jag följande påstående på engelska:

A serious case could be made for a deistic God.

Det är ingen annan än Richard Dawkins, en av de största religionskritikerna i vår tid och författare till bästsäljande Illusionen om Gud, som nu menar att man kan argumentera för en gud (som dock inte är engagerad i sin skapelse), och fortfarande vara intellektuell hederlig.
Här gör Richard Dawkins verkligen en kovändning. Det är samma person som menar att tro på Gud är lika med tron på tomten. Nu går han emot sina egna kategoriska påståenden. I Illusionen om Gud (Leopard förlag) skriver han:

"Tyvärr är det knappast mer sannolikt att han [den deististiske guden] existerar
eller någonsin har existerat. Gudshypotesen är onödig i alla dess former" (sid.
66).

Och

"Evolutionen är något helt för sig genom att den verkligen förklarar varför
företeelser finns som annars skulle vara så osannolika att de i praktiken inte
kunde finnas." (sid. 81).

Enligt Dawkins är hans slutsats "i det närmaste dödsbringande för gudshypotesen". Men nu verkar det som om mannen som en gång för alla ville begrava Gud, väcker honom tillbaka till livet, när han faktiskt menar att en deistisk Guds existens kan hävdas med säkerhet.

Det var på den debatt som ägde rum den 21 oktober i Oxforduniversitetets naturhistoriska museum, mellan Dawkins och den kristne Oxfordmatematikern John Lennox, som den kände ateisten fällde kommentaren.
Melanie Phillips fick dessutom en liten pratstund med Richard Dawkins där han, hellre än att tro på Gud, var mer öppen för teorin om att livet på jorden hade skapats av utomjordisk intelligens(!). Det var nå't nytt. Författaren som menar att Bibeln är en sagobok, tycker att det är mer rimligt att utomjordingar (som själva måste ha en orsak) står bakom universums tillblivelse än Gud. Det börjar närma sig ett djupare personligt problem än ett rent vetenskapligt. Handlar inte den vanligaste kritiken mot Guds existens om vad som orsakade Gud? Nu tycker han att den förklaringen är okej, så länge det inte handlar om Gud (som är oskapad - har alltid funnits).

Ateistiskt luftslott i naiv reklamkampanj

Samtidigt som Alphas (en introduktionskurs i kristen tro) reklamkampanj pågår kontrar brittiska The British Human Association med en motkampanj. I Alphakampanjen är budskapet: Vad skulle du fråga Gud om han existerade. Motbudskapet för att locka nya anhängare till den ateistiska organisationen är: ”Det finns troligen ingen Gud. Nu kan du sluta oroa dig och njuta av livet”.

Spontant kan man ju undra vilken tröst det ateistiska budskapet ger till de som förlorat sina jobb i den pågående finanskrisen. Det är ungefär som när Brian i Monty Python's Life of Brian uppmanas att sjunga "Always look on the bright side of life" när han blir korsfäst. Som en spottloska i ansiktet.

Problemet är bara att när människor ska definiera vad som är njutbart kommer man fram till väldigt olika åsikter. Drar man logiken i den ateistiska organisationens påstående till sin spets får de stora bekymmer. Vissa människor njuter av sådana saker som de flesta av oss skulle se som sjukt och värt att fördöma. Seriemördare, våldtäktsmän och kannibaler finner med all säkerhet njutning i sina avskyvärda handlanden. Men utan en absolut moral, som bara kan grundas i en personlig och allsmäktig Gud, finns det ingen grund att fördöma sådant handlande.

De flesta ateister, eller sekulära humanister som de också kallar sig, menar att det goda samhället ska bygga på vetenskapen. Men vetenskapen är ju ingen bärare av moral. Moralens grund vilar stadigt i tomma luften, som författaren och teologen Francis Schaeffer brukade säga.

I våras besökte jag förlaget Fri tankes bokrelease av Christopher Hitchens "Du store Gud?" Huvudnumret var ett samtal mellan Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund och journalisten Åke Ortmark (som sitter i de svenska Humanisternas styrelse). I den efterföljande frågestunden frågade jag Ortmark var det goda samhället ska finna sin moraliska grund då vetenskapen inte är en bärare av moral. I slutändan kunde Ortmark bara framhärda att mord inte kunde försvaras eftersom det var fel. På grund av att det var dags för nästa fråga blev mitt ”varför är det fel?” hängandes i luften. Och det är precis där som de sekulära humanisterna har sin moraliska grund. Saken blev inte bättre av att representanter från Humanisternas ungdomsorganisation snabbt var framme hos mig och hävdade att de minsann inte trodde på någon objektiv moral. Scary. En ateist kan givetvis vara moralisk. Men vilken grund för moralen har de egentligen? Där bygger man nämligen ett luftslott, vilket reklamkampanjen i Storbrittanien är ett naivt exempel på.