måndag 1 december 2008

Flyttanmälan i bloggosfären

Framöver kommer jag att blogga på en av Världen idags nystartade bloggar. Övriga bloggare är Ruben Agnarsson, ansvarig utgivare och tillförordnade chefredaktör, Siewert Öholm, näringslivsredaktör, Mats Tunehag, utrikesredaktör, Maria Andersson, kultur- och ledarskribent, Syftet är att kommentera dagsaktuella händelser och följa upp nyhetsflödet. Bloggarna blir ytterligare ett sätt att bedriva opinionsbildning för Världen idag. Klicka här för att komma till Världen idags bloggar.

fredag 28 november 2008

Ärkebiskopen och vädergudarna

Jag skriver på debattsajten Newsmill om ärkebiskop Anders Wejryds multireligiösa klimatmöte Interfaith Climate Summit som börjar i dag. Maken till religionssynkretism på klimatmötet och den multireligiösa ceremoni som äger rum ikväll i Uppsala domkyrka är svår att finna. Här är ett smakprov från min artikel Vilken gud talar Wejryd om?:

Inför vilken gud uppförs då den interreligiösa ceremonin på i dag fredag
med tanke på alla de böner som kommer riktas till diverse gudar? Det
synkretistiska inslaget som ceremonin ger sken av är slående. Kyrkorummet är ju
helgat åt bara den treenige Guden – Fadern, Sonen och den Helige Anden. Inga
andra gudar. Eller menar ärkebiskopen att det finns plats för mer än en gud i
den Svenska kyrkan? Han har ju tidigare antytt att hans kyrka är öppen för alla.
Menar Wejryd då också olika religionsutövningar som står i tydlig konflikt med
kyrkans lära?

torsdag 27 november 2008

Aftonbladet blundar för barnets rättigheter

Aftonbladets Wendela publicerade häromdagen en hårt vinklad artikel. Anna-Karin Dahlström, 37, stod i adoptionskö i 2,5 år och räknade med att sända sin ansökan till Vietnam i början av nästa år. Men nu har Sveriges regering stoppat adoptioner av vietnamesiska barn.

Hela artikeln är ett typexempel på den attityd många vuxna i det västerländska samhället uppvisar. Barn är en rättighet. Och allt som hindrar den rättigheten är en grov kränkning av den vuxne. Dahlström säger:




- Jag tror inte att någon, som inte varit med om det här, kan förstå hur
psykiskt påfrestande det är. Jo, kanske par som försökt få biologiska barn
tillsammans men inte har lyckats kan sätta sig in i det. Det är så fruktansvärt
ensamt!




Givetvis kan det säkert vara påfrestande om man som vuxen längtar efter att få barn, men inte kan få ett. Men den längtan kan aldrig, får aldrig gå ut över barnets rättigheter. Den svenska regeringen utmålas som skurken i dramat. Nedryckaren i artikeln är tydlig: "Anna-Karin Dahlström skulle adoptera från Vietnam – då sa regeringen stopp" (min markering). Även adoptionsorganisationerna får sig en känga då Dahlström "anser att de inte arbetar tillräckligt hårt för sina ensamstående medlemmar". Men vad som inte framkommer i artikeln är skälet varför den svenska regeringen satte stopp för adoptioner från Vietnam. Det hela rör sig om flera uppgifter att adoptionsindustrin bygger på människohandel i Vietnam. Socialminister Göran Hägglund säger i ett pressmeddelande 23 oktober:




- Det är för regeringen helt centralt att det enskilda barnets och de biologiska
föräldrarnas rättigheter respekteras i adoptionsverksamheten. Det har kommit
oroande signaler om att barn kan vara föremål för handel i Vietnam. Enligt
svensk lagstiftning kan vi bara samarbeta med länder som kan säkerställa
respekten för barnets rättigheter. Det är därför vi nu avstår från att förlänga
avtalet.




Det har bland annat förekommit att de biologiska mammorna fått betalt i samband med att de lämnat ifrån sig sina nyfödda barn och att de biologiska föräldrarna inte informerats om konsekvenserna av att de lämnar ifrån sig sitt barn för adoption. Det framkom också exempel på förfalskade handlingar.



Om man jämför de konsekvenser barnet utsätts för, i relation till den frustration en vuxen känner inför att inte få sin "rättighet" till barn uppfylld, är det inget snack om saken. Barnets rättighet till sitt ursprung, identitet, att inte handskas med som en handelsvara, etc vida överstiger den vuxens längtan efter ett barn. Barnkonventionen slår fast allt detta. Även rätten till en mamma och en pappa. Kontentan då? Barn är helt enkelt ingen rättighet.

onsdag 26 november 2008

Diplomatisk grannsämja?

Dagens Nyheter rapporterar de angivna skälen på ett samrådsmöte där östermalmare fick argumentera varför de inte vill att den israeliska ambassaden ska få flytta in i ett färdigrenoverat hus i Nobelparken, vilket de redan har skrivit på ett tioårigt hyresavtal för år 2007:

  • Ett plan fullproppat med bomber kan lätt ställa in siktet på den gamla k-märkta villan i Nobelparken.
  • En bomblastad båt kan komma sjövägen och ställa till en rekorderlig smäll.
  • Barnens kära pulkabacke förstörs av staket och pollare.
  • De fina träden kan skadas av markarbeten.
  • Gator och omtyckta promenadstråk kan stängas av vid demonstrationer och yttre hot.
  • Kollektivtrafiken på Strandvägen kan drabbas.
  • Nationalstadsparken får inte bebyggas hur som helst.
  • Ambassadbygget skapar ett fientligt intryck.
  • - Kan inte Island ha sin ambassad i huset i stället? undrade en talare.

Vilken skärpa på argumentationens (ironi)! Jag undrar om de kära östermalmarna är medvetna om att Israel redan har sin provisoriska ambassad bara ett par kvarter bort på Storgatan 31.

Forum för oreflekterande svar om existentiella frågor

Det är uppfriskande att religionens roll i samhället blir alltmer belyst i tv. Tv-program som Annas eviga, Halal-tv och Guds hus visar att de religiösa frågorna är tillbaka från sin tid som irrelevanta och diskvalificerade i relation till den offentliga debatten. Tiden i skamvrån är över. Frågorna verkar också spela större roll för människor i dagens samhälle. Senast i raden är Humanisternas ordförande Christer Sturmark som ikväll har premiär för ett eget program i TV 8, Sturmark möter. Först ut är artisten Eva Dahlgren. Tidningen Metro tar i dag pulsen på Sturmark (ej online):

"Eva spännande på så sätt att hon är en kreativ människa som tycker att
andlighet är viktigt."

Så långt är allt helt okej. Eva är en riktig bra sångerska som har varit med länge på den svenska artisthimlen. Evas sång Vem tänder stjärnorna? gjorde henne till en symbol för den nyandliga vurmen på 90-talet. Det kommer säkert bli intressant att höra hennes andliga resa då hon i dag bekänner sig till Humanisterna. Men något gör mig ändå konfunderad. Sturmarks skäl för programmet:

"Det behövs ett forum där kloka reflekterande människor talar om existentiella
frågor på ett ickereligiöst sätt."


Och så Eva Dahlgrens skäl i tidningen Humanisten för att hon numera bekänner sig till ateismen:

"Och framför allt kände jag, att jag vill inte tro på Gud (...) Så egentligen
lämnade jag frågan med: Jag skiter i om Gud finns eller inte. Men för mig så är
han inte här."


"Kände", "vill inte tro", "jag skiter i om Gud finns", "för mig så är han inte här". Är detta reflekterande svar på de existentiella frågorna? Nej, precis. Tror inte det.

Frilansskribenten Per Ewert och teologen Stefan Gustavsson frågar i Norrbottens-Kuriren Humanisterna och Eva Dahlgren om de anser detta vara ett förnuftigt skäl för ateismen. Än så länge lyser ett svar från Sturmark och Dahlgren med sin frånvaro.

Dagen skriver också om programmet

tisdag 25 november 2008

Människofientlig djurrättsaktivism

Det verkar som om föreningen Djurens rätt vill införa en artsneutral barnkonvention. Ja, du läste rätt. På sin hemsida skriver de: "Djurens Rätt kräver en barnkonvention, med rättigheter som gäller alla ungar, inte bara våra egna." Bland annat rätt till kontakt med båda föräldrarna, menar föreningen. Det var ju skoj. När vi människor själva i den politiska korrekthetens namn vill beröva barn rätten till en mamma och en pappa, så ska djurungarna istället få den rätten. Det är rena upp och ner vända världen. Djur är inte människor. Vi lever inte i fablernas värld. Vem kan vid sina sinnens fulla bruk påstå att en djurunges liv går före ett barns liv? Om ett vilt farligt djur attackerar mina barn skulle min första tanke inte vara om jag skulle bryta mot någon form av djurbarnskonvention ifall jag sköt ner djuret.
Maria Haldesten skriver bra om detta i en krönika i GP:


Vi bör inte plåga djuren. Vi bör inte transportera dem på hänsynslöst vis
eller hålla dem under grymma förhållanden. Vi bör värna om att djurskyddslagarna
efterlevs och i vissa fall skärps. Men att sluta använda djur för vår egen
vinning vore orimligt. Jag väljer gärna närproducerat till julbordet. Men jag
vill inte skippa julskinkan. Och jag tänker inte ge upp varken varmfordrade
läderstövlar i vinterkylan eller neka mina sjuka barn medicin framforskad via
djurförsök.


Det är ett grovt övertramp som sker när djur jämställs med människor. Hos vissa djurrättskaktivister verkar det slå slint så att man till och med tar till hot och trakasserier. Som när det uppdagades härmoveckan att döttrarna till en pälshandlare på Södermalm i Stockholm hotades. Göran Larsson blev ännu en i raden av butiksägare som får stänga sin affär efter dessa rättshaveristers framfart. Svt rapporterar:

-Det som nu gör att jag slutar är att man skrivit brev till mina döttrar
och i ganska hotfulla ordalag anser att de ska gripa in och se till att jag
slutar, annars kommer det hända saker och det är något som jag har väldigt svårt
att ta på mitt ansvar att de ska bli utsatta för, säger Göran Larsson.

Aktivisterna verkar ha låtit förståndet flyga all världens kos. I sin nitiskhet för värnandet om djuren har man gått över gränsen och likställt dem med människor. De har till och med gjort så att djuren ses som mer värda än människor. Konsekvenserna är ödesdigra, vilket dessa hot är ett bevis på.
Djur är inte mer värdefullare än människor. Självklart ska djur värnas om, men man ska inte hota affärsinnehavare (vilket dessutom har lett till att fler har fått stänga ner sin affärsverksamhet - i år har det kommit 80-90 polisanmälningar om trakasserier mot olika pälshandlare). Heller inte ägna sig åt vandalisering. Det är inte människovärdigt.

Människan har ett ansvar att ta hand om djuren, att värna om dem. Det ligger den judisk-kristna skapelseordningens natur. Det är emot förvaltarskapstanken att missbruka de ting som man har fått givet. Men det är likväl ett missbruk av människovärdet när djurens värde lyfts över människans. Om mänskligt agerande bara är en återspegling av vad djuren gör, hur ska vi då kunna döma vad som är rätt och fel. Djungelns lag kommer råda. Då kapas grunden för rättvisa bort, och en rörelse som gör något sådant kan med rätta kallas bestialiskt

torsdag 20 november 2008

Omvändelse och sund insikt om kommunismen

Det är uppfriskande när människor som har stött en ideologi och regim, som har miljontals människoliv på sitt samvete, kommer till insikt och omvänder sig. Speciellt journalister. Gunnar Bergström som öppet försvarade Pol Pot och Röda Khmerernas regim är en av dem. SvD skriver om hans återkomst 30 år efter att han som ung maoist, övertygad om att Röda Khmerernas styre skulle leda till ett rättvist och klassfritt samhälle, besökte landet på regimens inbjudan.

Han återvände nu för att be om ursäkt. Gunnar Bergström anordnar även en fotoutställning från sin supportresa på 1970-talet med namnet "Living hell", som även visas i Kambodja vid hans besök.

Gunnar Bergström tvingades till insikt om folkmordet när allt fler bevis om vad
som egentligen hade pågått i Kambodja sipprade ut i och med Röda Khmerernas
fall. Sedan han insåg att han hade haft fel har han skrivit flera artiklar och
jobbat hårt för att sprida kunskapen vidare.
– Det är som att ramla ner från
en trädgren. Du måste omvärdera allting du har trott på, säger Gunnar Bergström
till AP.


Har då Bergström förvandlats till en samvetslös kapitalist och borgarbracka efter sin omvändelse? Nej, men han har kommit till en sund insikt att trots de västerländska samhällets alla brister, är det ändå att föredra före det kommunistiska med alla sina fasor. Vi borde ha förstått tidigare (publicerad 2006):

[T]ills någon hittat ett annat alternativ än det kommunistiska som hittills praktiserats, bor och lever jag hellre i detta usla klassamhälle med alla dess fel och brister, än i ett land som saknar de grundläggande mänskliga
rättigheterna att yttra sig fritt, tänka fritt, resa fritt och med en rättssäker
statsapparat.

Om bara vissa journalister, vänsterpolitiker och intellektuella kunde komma till samma insikt.