Forum för oreflekterande svar om existentiella frågor

Det är uppfriskande att religionens roll i samhället blir alltmer belyst i tv. Tv-program som Annas eviga, Halal-tv och Guds hus visar att de religiösa frågorna är tillbaka från sin tid som irrelevanta och diskvalificerade i relation till den offentliga debatten. Tiden i skamvrån är över. Frågorna verkar också spela större roll för människor i dagens samhälle. Senast i raden är Humanisternas ordförande Christer Sturmark som ikväll har premiär för ett eget program i TV 8, Sturmark möter. Först ut är artisten Eva Dahlgren. Tidningen Metro tar i dag pulsen på Sturmark (ej online):

"Eva spännande på så sätt att hon är en kreativ människa som tycker att
andlighet är viktigt."

Så långt är allt helt okej. Eva är en riktig bra sångerska som har varit med länge på den svenska artisthimlen. Evas sång Vem tänder stjärnorna? gjorde henne till en symbol för den nyandliga vurmen på 90-talet. Det kommer säkert bli intressant att höra hennes andliga resa då hon i dag bekänner sig till Humanisterna. Men något gör mig ändå konfunderad. Sturmarks skäl för programmet:

"Det behövs ett forum där kloka reflekterande människor talar om existentiella
frågor på ett ickereligiöst sätt."

Och så Eva Dahlgrens skäl i tidningen Humanisten för att hon numera bekänner sig till ateismen:

"Och framför allt kände jag, att jag vill inte tro på Gud (...) Så egentligen
lämnade jag frågan med: Jag skiter i om Gud finns eller inte. Men för mig så är
han inte här."

"Kände", "vill inte tro", "jag skiter i om Gud finns", "för mig så är han inte här". Är detta reflekterande svar på de existentiella frågorna? Nej, precis. Tror inte det.

Frilansskribenten Per Ewert och teologen Stefan Gustavsson frågar i Norrbottens-Kuriren Humanisterna och Eva Dahlgren om de anser detta vara ett förnuftigt skäl för ateismen. Än så länge lyser ett svar från Sturmark och Dahlgren med sin frånvaro.

Dagen skriver också om programmet

Public Halal-tv service

Halal-tv fortsätter att konfundera i Resumés artikel om tjuvinspelningen av grälet med Carl Hamilton, då programledarna inte ville hälsa med att skaka hand. Carl Hamilton i "Det var en tjuvinspelning":

Till exempel gick jag därifrån eftersom jag tyckte att situationen var
obehaglig och aggressiv. De sprang då efter mig, att de då passade på att sätta
på sin inspelningsutrustning noterade jag inte.

Är det på detta sätt programledarna ska vrida och vända på "ofta invanda tankesätt" i Sverige, som det står i programbeskrivningen på Svt:s hemsida? Att inte visa hövlighet genom att hälsa som man bör, för att sedan göra en tjuvinspelning när personen blir förnärmad?

Vad som till synes skulle handla om Carl Hamiltons kommentarer om klassamhället, blev istället ett framprovocerat gräl. Det är ju definitivt mer smaskigt, och skapar dessutom rubriker. Det säger kanske lite grann om utveckligen av Public Service, för hur ärlig är egentligen den journalistiken när intervjupersonen inte ens informeras om han blir inspelad.

Svt ter sig nämligen mer opportunistisk med lanseringen av Halal-tv. Om Svt-ledningen nu tyckte att en reportageserie om hur djupt troende muslimska kvinnor tänker och känner inför mötet med samhället var så intressant, blir det väl dags för en serie om djupt troende kristna då? Nix. Svt tackade nej till den kommande serien Guds hus. Roger Svanell, seriens producent förklarar i Dagen om varför det blev TV8:

Vad har vi för alternativ när SVT inte vill?

TV8 visar på sann journalistisk nyfikenhet. Svt erfar ett "tvång" att vara verka mot "fördomar" som de själva riskerar underblåsa med vad som mer liknar en politisk korrekt Public Halal-tv service. Se gärna också Mao-bloggen på Axess hemsida: SVT underblåser fördomsfullt beteende

Medias olika religionsmåttstockar

Jämför de kommande religionssatsningar som inom kort sänds på Svt respektive TV8:

Svt:s satsning Halal-tv, som börjar ikväll, har diskuterats om det blir balanserat och sakligt. Kommer det att ta upp kritik av religionen, är frågan. Programledarna intervjudades häromdan i DN:

Varför heter programmet "Halal-tv"?
- I islam delar man upp saker i haram och halal. Det är till exempel haram
att äta griskött och halal att äta lammkött. Det handlar om vad som är tillåtet
och otillåtet - och det gäller även handlingar. Mest är det en ordlek; "Halal-tv" är bra och rätt tv.

Och om jag förstår rätt: "Bra och rätt tv"= Bara det Islam tillåter får förekomma. Alltså: Haram göre sig icke besvär.
Även om DN:s följdfråga inte är den vassaste, är svaret nog så talande om vad detta får för konsekvenser:

Innebär det att ni inte kommer att säga åsikter som kan kritisera eller gå
emot islam? Skulle ni till exempel kunna säga att griskött är halal?
- Nej, det kan man inte säga, säger Dalia Azzam Kassem.

Need I say more?
Och nu över till serien Guds hus som har premiär den 9 november på TV8, där ett tv-team kommer att följa några medlemmar i den kristna församlingen Centrumkyrkan i Sundbyberg. Metro skriver om programmets innehåll och inriktning:

För att utmana församlingen har TV8 via facebook castat ett gäng ateister,
sökare och tvivlare som ska ingå i en grupp ledd av en Stanley Sjöberg där de
får lov att diskutera och ifrågasätta.

Gruppen som Stanley Sjöberg kommer leda är en Alphagrupp, en sorts introduktionskurs i kristen tro, som praktiskt alla kristna församlingar anordnar. Där är alla välkomna att lyssna på ett föredrag och diskutera, ge kritiska synpunkter och ställa vilka frågor man än har. Och detta kommer sändas i tv. Så gör man bra och intressant religionstv.

Även om det är två olika mediekanaler som producerar de två programmen, är det ändå ett talande exempel på medias olika måttstockar på religioner. Islam är en intressant och exotisk religion som inte ska ifrågasättas. Kristendom ska ifrågasättas. Jag menar naturligtvis inte att kristendomen inte ska få diskuteras eller ifrågasättas, det tål den, eller att religiösa programledare är sämre än icke-religiösa. Det det handlar om är naturligtvis att media behöver få rätsida i sin behandling av olika religoner.