Forum för oreflekterande svar om existentiella frågor

Det är uppfriskande att religionens roll i samhället blir alltmer belyst i tv. Tv-program som Annas eviga, Halal-tv och Guds hus visar att de religiösa frågorna är tillbaka från sin tid som irrelevanta och diskvalificerade i relation till den offentliga debatten. Tiden i skamvrån är över. Frågorna verkar också spela större roll för människor i dagens samhälle. Senast i raden är Humanisternas ordförande Christer Sturmark som ikväll har premiär för ett eget program i TV 8, Sturmark möter. Först ut är artisten Eva Dahlgren. Tidningen Metro tar i dag pulsen på Sturmark (ej online):

"Eva spännande på så sätt att hon är en kreativ människa som tycker att
andlighet är viktigt."

Så långt är allt helt okej. Eva är en riktig bra sångerska som har varit med länge på den svenska artisthimlen. Evas sång Vem tänder stjärnorna? gjorde henne till en symbol för den nyandliga vurmen på 90-talet. Det kommer säkert bli intressant att höra hennes andliga resa då hon i dag bekänner sig till Humanisterna. Men något gör mig ändå konfunderad. Sturmarks skäl för programmet:

"Det behövs ett forum där kloka reflekterande människor talar om existentiella
frågor på ett ickereligiöst sätt."

Och så Eva Dahlgrens skäl i tidningen Humanisten för att hon numera bekänner sig till ateismen:

"Och framför allt kände jag, att jag vill inte tro på Gud (...) Så egentligen
lämnade jag frågan med: Jag skiter i om Gud finns eller inte. Men för mig så är
han inte här."

"Kände", "vill inte tro", "jag skiter i om Gud finns", "för mig så är han inte här". Är detta reflekterande svar på de existentiella frågorna? Nej, precis. Tror inte det.

Frilansskribenten Per Ewert och teologen Stefan Gustavsson frågar i Norrbottens-Kuriren Humanisterna och Eva Dahlgren om de anser detta vara ett förnuftigt skäl för ateismen. Än så länge lyser ett svar från Sturmark och Dahlgren med sin frånvaro.

Dagen skriver också om programmet

"Kristna manliga redaktörer"?

Kunde inte släppa detta:

Vad tycker du om SVT:s metoder?
– Jag klandrar inte de tre damerna som intervjuade mig utan är kritisk till
de kristna manliga redaktörer som skickar fram dem på scenen.

Hur tänkte Carl Hamilton egentligen här om skaparna av Halal-tv? Vilka var det som faktiskt tackade nej till till serien Guds hus, om frikyrkokristna som snart sänds på TV8? Jo, SVT. Självklart handlar det om en groda från Hamilton, vilket även den bäste kan ge ifrån sig. Hade jag varit kristen man på SVT (visserligen är jag kristen och man, men sitter inte på SVT) givetvis köpt in denna serie. Saxat från Dagen igen:

Många svenskar känner ingen som kallar sig kristen. En perfekt grogrund för
såväl fördomar som nyfikenhet. Nya tv-serien "Guds hus" i TV8 hoppas kunna visa
vad som driver några helt vanliga svenskar att ta Gud på allvar.

Public Halal-tv service

Halal-tv fortsätter att konfundera i Resumés artikel om tjuvinspelningen av grälet med Carl Hamilton, då programledarna inte ville hälsa med att skaka hand. Carl Hamilton i "Det var en tjuvinspelning":

Till exempel gick jag därifrån eftersom jag tyckte att situationen var
obehaglig och aggressiv. De sprang då efter mig, att de då passade på att sätta
på sin inspelningsutrustning noterade jag inte.

Är det på detta sätt programledarna ska vrida och vända på "ofta invanda tankesätt" i Sverige, som det står i programbeskrivningen på Svt:s hemsida? Att inte visa hövlighet genom att hälsa som man bör, för att sedan göra en tjuvinspelning när personen blir förnärmad?

Vad som till synes skulle handla om Carl Hamiltons kommentarer om klassamhället, blev istället ett framprovocerat gräl. Det är ju definitivt mer smaskigt, och skapar dessutom rubriker. Det säger kanske lite grann om utveckligen av Public Service, för hur ärlig är egentligen den journalistiken när intervjupersonen inte ens informeras om han blir inspelad.

Svt ter sig nämligen mer opportunistisk med lanseringen av Halal-tv. Om Svt-ledningen nu tyckte att en reportageserie om hur djupt troende muslimska kvinnor tänker och känner inför mötet med samhället var så intressant, blir det väl dags för en serie om djupt troende kristna då? Nix. Svt tackade nej till den kommande serien Guds hus. Roger Svanell, seriens producent förklarar i Dagen om varför det blev TV8:

Vad har vi för alternativ när SVT inte vill?

TV8 visar på sann journalistisk nyfikenhet. Svt erfar ett "tvång" att vara verka mot "fördomar" som de själva riskerar underblåsa med vad som mer liknar en politisk korrekt Public Halal-tv service. Se gärna också Mao-bloggen på Axess hemsida: SVT underblåser fördomsfullt beteende

Är det barn vi dödar?

Jag kan inget annat än rekomendera Svenska Evangeliska Alliansens generalsekreterare Stefan Gustavssons analys av den senaste tidens abortdebatt på SVT, i nya programmet Annas eviga , samt i tidningen Dagens artikelserie där en sjuksköterska intervjuas om abort som vardag. Se Stefans inlägg på CredoAkademins blogg här och här.

Speciellt bra är analysen av Hanne Kjöllers (ledarskribent på DN) och Marcus Birros (poet och författare) utgångspunkt för frågan om embryots, fostrets, barnets egen status i Annas eviga. Är det barn vi dödar, lät programledarens fråga.

När Hanne Kjöller fick ordet var hennes svar följande: ”Det är ju så att det
finns en juridisk term för när ett embryo blir ett foster och när ett foster
blir ett barn … Ett foster eller ett embryo är inte en människa i lagens mening.
Alltså definitionen för mig är den som finns i svensk lagstiftning. Alltså att
ett barn är ett barn i vecka 27 eller när det föds utanför kroppen och kan andas
själv.”

Den logiska konsekvensen med ett sådant resonemang formuleras av Stefan i en följdfråga:

Vad innebär ett sådant synsätt i 1930-talets Tyskland eller i Sydafrika från
1948 till 1990-talets början? Hanne Kjöller skulle självklart svara att det var
vidriga raslagar som måste kritiseras. Nästa följdfråga blir då: Definitionen av
människans status i tysk eller sydafrikansk lag måste bedömas och kritiseras.
Varför gäller det inte svensk lag? Varför räcker det att bara utgå från
lagstiftningens definition av människan här?

Enligt samma logik som Kjöllers var det alltså rätt av regimerna i Tyskland och Sydafrika att upprätthålla raslagarna, som var fastslagna i deras lagstiftning.

Marcus Birro gav ett mycket sympatiskt intryck, samt en hel del bra kommentarer. Däremot pekar Stefan ändå på inkonsekvensen i hans utgångspunkt, för vad som bedömdes vara ett barn, som enligt honom låg i att föräldrarna hade tolkningsföreträde.

[H]ans hållning [är] lika godtycklig som Hannes Kjöllers: ”Det är en fråga vi
bör ställa till föräldrarna, de har tolkningsföreträdet.” Barnets status är
beroende av föräldrarnas möjlighet och föräldrarnas känslor.

Om föräldrarna till ett barn anser att barnet inte har mänskligt värde, även när det är fött, vad ger mig då rätten att kritisera dem för en avskyvärd människosyn? Det är ju föräldrarna som har tolkningsföreträde.

Sätt dessa förhållningssätt i relation till Mats Selanders (ordförande i Människorätt för ofödda) utgångspunkt och bedöm själv vad som anses vara den mest rimligaste av de tre:

Programledaren höll upp en bild av ett” åtta veckor gammalt embryo” och bad om
kommentarer. Frågan gick först till Mats: ”Varför är det här ett barn, enligt dig?”
Mats svarade: ”Därför att det biologiskt är en människa, det har två mänskliga föräldrar, det har ett typiskt mänskligt DNA, det är en biologisk organism som tillhör arten homo sapiens. Det är en människa; en människa under utveckling, men det är det många som är, under utveckling och ibland under avveckling, men det avgör inte vår mänsklighet, hur utvecklade vi är. Det är en liten människa.”
Mats Selanders utgångspunkt var biologin.

Abortdebatten har verkligen skärpts till. Det är bra. Samtidigt håller jag för pannan när personpåhopp äger rum, vare sig det är från båda håll i debatten. Författaren Anna Ekelund som medverkade i Svt:s Debatt i ämnet för några veckor ger en tydlig illustration från programmet, i krönikan Stoppa skyttegravskriget bland feministerna, som inte nådde tv-tittarnas öron:

"Hade jag haft en kniv hade jag stuckit den i honom", hör jag någon väsa i
publiken, riktat mot MRO-ordföranden och abortmotståndaren Mats Selander. Vi har just diskuterat abort i Debatt i SVT.

En sådan inställning är inte värdigt ett samhälle som stoltserar med sina demokratiska värderingar och agerar världsamvete. Skärpning i debatttonen.