Hela artikeln är ett typexempel på den attityd många vuxna i det västerländska samhället uppvisar. Barn är en rättighet. Och allt som hindrar den rättigheten är en grov kränkning av den vuxne. Dahlström säger:
- Jag tror inte att någon, som inte varit med om det här, kan förstå hur
psykiskt påfrestande det är. Jo, kanske par som försökt få biologiska barn
tillsammans men inte har lyckats kan sätta sig in i det. Det är så fruktansvärt
ensamt!
Givetvis kan det säkert vara påfrestande om man som vuxen längtar efter att få barn, men inte kan få ett. Men den längtan kan aldrig, får aldrig gå ut över barnets rättigheter. Den svenska regeringen utmålas som skurken i dramat. Nedryckaren i artikeln är tydlig: "Anna-Karin Dahlström skulle adoptera från Vietnam – då sa regeringen stopp" (min markering). Även adoptionsorganisationerna får sig en känga då Dahlström "anser att de inte arbetar tillräckligt hårt för sina ensamstående medlemmar". Men vad som inte framkommer i artikeln är skälet varför den svenska regeringen satte stopp för adoptioner från Vietnam. Det hela rör sig om flera uppgifter att adoptionsindustrin bygger på människohandel i Vietnam. Socialminister Göran Hägglund säger i ett pressmeddelande 23 oktober:
- Det är för regeringen helt centralt att det enskilda barnets och de biologiska
föräldrarnas rättigheter respekteras i adoptionsverksamheten. Det har kommit
oroande signaler om att barn kan vara föremål för handel i Vietnam. Enligt
svensk lagstiftning kan vi bara samarbeta med länder som kan säkerställa
respekten för barnets rättigheter. Det är därför vi nu avstår från att förlänga
avtalet.
Det har bland annat förekommit att de biologiska mammorna fått betalt i samband med att de lämnat ifrån sig sina nyfödda barn och att de biologiska föräldrarna inte informerats om konsekvenserna av att de lämnar ifrån sig sitt barn för adoption. Det framkom också exempel på förfalskade handlingar.
Om man jämför de konsekvenser barnet utsätts för, i relation till den frustration en vuxen känner inför att inte få sin "rättighet" till barn uppfylld, är det inget snack om saken. Barnets rättighet till sitt ursprung, identitet, att inte handskas med som en handelsvara, etc vida överstiger den vuxens längtan efter ett barn. Barnkonventionen slår fast allt detta. Även rätten till en mamma och en pappa. Kontentan då? Barn är helt enkelt ingen rättighet.
Inlägg
