Evangelium enligt lifecoachning

Trenden med lifecoachning håller i sig. Men det är en trend med många baksidor. Många bluffmakare och egofixerade "rådgivare" finns det i vårt avlånga land. Samtidigt pekar trenden på ett postmodernt symptom i vår tid - snabba genvägar till snabba resultat. I grund och botten handlar lifecoachningstrenden om att Jaget vill skapa en mer bekvämare verklighet för en själv och ens egna preferenser. Det har blivit samhällets nya evangelium. Det glada budskapet om ett bättre liv.

Aftonbladet publicerar i dag en sorglig historia om en tjej som ville ha ett bättre liv, och sökte därför hjälp hos en coach, men det hela slutade i kollaps. Coachad – till kollaps.

I februari skrev jag en krönika i ämnet lifecoachningens evangelium i tidningen Världen idag:

Nyliberalism i kristen skrud

Fixa ditt liv – det går snabbt. Så lyder evangelium enligt
coachingsamhället. Vare sig det handlar om sex, föräldraskap, karriär, dåligt
självförtroende och depression, så kan coachen hjälpa dig. Förändra ditt
tänkande och du förändrar ditt liv. ”Det enda skälet till varför man inte har
det man vill ha, beror på att man tänker mer på det man inte vill ha”, ”Välj
glädje och skapa lycka”, ”Tänk bara att du är en pengamagnet, så kommer
rikedomarna” är några av budorden.Vare sig det handlar om namnkunniga apostlar
som Kay Pollack (Så som i himmelen) och Rhonda Byrne (The Secret – Hemligheten), eller mindre kända, så har lifecoachingevangeliet slagit igenom.
Bästsäljarlistor världen över talar sitt tydliga språk. Människan vill förändra
sitt liv, och det nu. Allt blir som du önskar dig, tänk bara positivt.Tänkandet
är visserligen viktigt. Ett sant sådant. Dock kan jag inte förmå att underkasta
mig lifecoachingläran. Skälet? Det är ett hån mot sant tänkande. Och idéer har
konsekvenser. Vad sägs om påståendet att man får det man inte vill ha, på grund
av att man tänker mer på detta? Den logiska följden: De sex miljoner judar som
dog under Förintelsen får skylla sig själva. Detsamma gäller för alla som dog i
Tsunamin, annandag jul 2004. Och vi ska inte prata om Rwanda och Darfur. Kay
Pollacks mantra ”Välj glädje och skapa lycka” låter minst sagt arrogant när man
sätter det i det här perspektivet.DN-journalisten PO Tidholm beskriver
träffsäkert fenomenet med självhjälpsböcker och framgångs­coaching som
”nyliberalism i andlig skrud” och ”postmodernismens genomslag i det privata
livet”. Han menar att budskapet är att allt är upp till individen; alla kan
uppfinna sin egen identitet. ”Skapa det liv DU längtar efter” är den nya tidens
lovsång. Coachens storslagna löften har kanske främst funnit sina lärjungar i
80-talisterna. Enligt ekonomie doktor Anders Parment ser den här generationen
arbetet i första hand som självförverkligande, lojaliteten ifrågasätts och
individualismen växer.Vad som saknas är en protestantisk arbetsetik och sant
logiskt tänkande. Hårt arbete, talang, utbildning, tur och inte minst tålamod
verkar inte heller få plats i det nya evangeliet. Tidskrävande reflektion över
nya livslärdomar byts ut mot snabba lösningar och en känslomässig insikt.Inte
minst vi kristna verkar ha hakat på coachingtrenden. Vi pratar om
söndagspredikningar som lifecoachande undervisning. Vi vill hjälpa människor att
nå sina mål, säger man. Synden definieras därför om som Jantelagen, och dess
avskaffande som Frälsningen.Om vi alltid tror att vi har otur kommer vi få otur,
hävdar en annan. Omvänt betyder det alltså att om vi alltid tror att vi har tur
kommer vi att ha tur. Är det ett budskap som tilltalar en arbetslös och
ensamstående fyrabarnsmamma?PO Tidholm skulle kalla det nyliberalism i kristen
skrud. Kort sagt, vi blir våra egna gudar.