Sedan mitten av 1990-talet har polisväsendet i några av landets större städer,
alltför ofta i samarbete med vissa åklagare, undanhållit bevisning för domstolar
och försvarare i sannolikt hundratals fall. Medvetet felaktiga polisanmälningar
och beslagsprotokoll har upprättats. Väsentlig dokumentation om hur
provokationer och tillslag har gått till, har gömts undan eller förstörts.
Polischefer har egenmäktigt fattat beslut om provokationer som bara åklagare får
besluta om, och vittnen har gömts undan. Allt det här har skett i namn av att
polisen skyddar sina informatörer och infiltratörer. Döljer att privatpersoner
som arbetar för polisen haft avgörande betydelse för att till exempel narkotika
har kunnat beslagtas och att brottslingar kunnat gripas, åtalas och dömas. Vad
man inte framför från polisens sida, är att man därmed också döljer det som
riskerar att bedömas som egna grova tjänstefel, menedsbrott, övergrepp i
rättssak och osant intygande, i samband med den här hanteringen. Det finns inget
lagstöd för det här agerandet. Inga sekretessregler, nödregler eller ens extrema
undantag, som ger polis eller åklagare rätt att gömma undan bevisning för
domstolarna och försvaret.
Redan 2005 skrev Världen idag flera uppmärksammade artiklar om polisens illegala vapenhandel och samarbete med kriminella. Här följer ett litet klipp från granskningen av polishuset i Stockholm:
Total oordning har rått i polisens vapenförråd dit ett antal obehöriga personer
haft tillträde. Ingen kontroll över förvarade vapen har upprätthållits. Vapen
har uppgetts gå till destrueringen men behållits i förrådet. De har kunnat
lånas, de har sålts illegalt. Flera vapen från polisförrådet har dykt upp
i brottslliga sammanhang.
Se resten av artiklarna här
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar