Brott lönar sig då ingen vågar vittna

Behovet av en civilkuragekultur gör sig alltmer känt. Vad händer med den uppväxande generationen när föräldrar pressar sina ungdomar att inte vittna? Det är en fråga som jag ställer mig när jag läser dagens SvD om en enkät som utförts av radioprogrammet Kaliber.

Främst är det föräldrar till lite äldre ungdomar som är oroliga för repressalier
och som därför tvekar eller ibland till och med avråder sina barn från att
anmäla eller vittna.

Av 70 tillfrågade poliser var det 58 som menade de varit med om att föräldrars oro fått sitt barn att inte stå fast vid sin berättelse om brott. Enligt Mikael Jeppson på Stockholms Stödcentrum för unga brottsoffer känner föräldrarna ofta till de som begått brotten. Självklart förstår jag den oro som föräldrar känner inför att låta sitt barn träda fram som vittne pga eventuella hot. Men enligt Stödcentrum är det sällan så att det är farligt att vittna. Här ligger ett ansvar på rättssamhället att bistå familjer med information och stöd.

Något är allvarligt fel när folk upplever att de inte vågar låta sin unga vittna. De signaler detta förmedlar till ungdomarna är att det är brottslingarna som bestämmer och att de själva ska hålla käft när kriminaliteten breder ut sig. Detta är ett av de långtgående konsekvenserna i en kultur där civilkurage är en bristvara. Rättvisa blir inte skipad och kriminella lär sig att brott lönar sig då framtidens generation fostras att inte träda fram. Vad händer när ungdomarna blir vuxna? Det är frågan. Om inte åtgärder sätts in riskerar rättssamhället haverera. Risken finns att framtiden inte blir särskild vacker inför en sådan kollaps.