Frizon för jihadister?

SvD:s ledarsida skriver om terroristexperten Yonah Alexanders besök i Stockholm under veckan. Tankesmedjan Timbro ordnade ett frukostseminarium som jag skulle ha besökt men kunde inte pga annat arbete. Alexander berörde den svenske medborgare som var al-Qaida-terrorist i Irak. ”Ni måste fråga er hur den här mannen kunde bo och verka i Sverige, och plötsligt dyka upp i Irak”, sade Yonah Alexander enligt SvD som i sin tur ger svaret:

Svaret är att svensk lag inte kan hindra någon att åka till det heliga kriget i
Irak, ens om det är väl känt för myndigheterna att personen är knuten till
al-Qaida. För svensk lag spelar det heller ingen roll att personen, med
al-Qaidas ord, slängt sitt svenska pass ”i soporna” för att själv delta i det
jihad han öppet propagerat för i mer än femton år.

Precis. Men det är högst anmärkningsvärt att han fick hålla på att öppet propagera för jihad i 15 år (!) utan någon större reaktion från den svenska staten. Som Ekot rapporterade var svenska myndigheter väl medvetna om hans sympatier.

Mannen kom till Sverige i mitten på 1980-talet och blev svensk medborgare
ungefär tio år senare. Han drog snart till sig Säpos uppmärksamhet på grund sin
aktivitet i islamistiska nätverk. 2004 greps han av dansk säkerhetspolis,
misstänkt för självmordsattackerna i staden Casablanca i Marocko som krävde 45
liv. En dansk domstol avvisade därefter Marockos begäran om utlämning
och mannen återvände till Sverige.
2006 sattes mannen upp på FN:s och EU:s så kallade terrorlistor, och fick sina tillgångar frysta. I maj samma år reste han till Irak, där han enligt Greg Flores ledde verksamheten med att föra in utländska terrorister och låg bakom flera självmordsattentat mot civila.

I förbifarten kan nämnas att trots Ekots hävdande om det var amerikanska trupper som dödade mannen, är det tydligt vad som blev hans död. Ekot avslöjar sig själv:

När trupperna försökte ta sig in i huset besköts de och när de besvarade
elden sårades mannen.
– Efter det sprängde han sig själv och de andra som befann sig i huset till döds med hjälp av en självmordsväst. Totalt dog fem terrorister och tre kvinnor, säger Greg Flores.

Mannen drog med sig 8 personer i döden. Man kan ju undra om de andra var beredda att ge upp frivilligt? Och en sådan person ger Sverige medborgarskap. SvD:s ledarsida igen:

Det vore dock klädsamt om svenska staten gjorde en annan värdering vid
utdelningen av passen. Sverige får inte ses som en frizon för jihadister.
Avvägningarna är svåra, men de måste likväl göras. Hur kommer vi annars att
betrakta vårt regelverk den dagen det är våra egna soldater, exempelvis i
Afghanistan, som hamnar öga mot öga med den hemodlade fienden?

Det vore verkligen klädsamt att de som verkligen behöver ett svenskt pass får det. När det gäller människor som är beredda på att slänga sitt pass "i soporna" till förmån för terrroristverksamhet bör man tänka till lite ytterligare. Annars framstår Sverige verkligen som en fristad för terrorister.

Det finns tusentals kristna familjer som just nu har flytt från sina hem i Mosul i norra Irak pga en stor våldsvåg. Tiotals kristna har mördats och hundratals hem har bränts ner (se här och här) bara pga att de är kristna. Många talar om ett stort kristet uttåg från Irak. Det är dessa som behöver skydd. Som journalist har jag de senaste veckan fått ett antal tips om irakiska kristna som fått avslag på uppehållstillstånd. Samma vecka som massflykten från Mosul startade fick jag ett samtal om 7 stycken kristna irakier som fått avvisningsbesked. Deras hemstad: Mosul. Migrationsverket menar att det inte förekommer något hot mot dem (?). Detta är en skam för Sverige.

Imorgon fredag klockan 14:00 är det ett opinionsmöte i Skärholmens Mikaelikyrkan, i Stockholm, för de kristna i Irak. Mötet är öppet för alla och arrangeras av Spånga Blåband som använder FN-dagen för att lyfta fram de mänskliga rättigheterna på detta sätt.

Riksdagsledamöterna Fredrik Malm (fp), Yilmaz Kerimo (s) och Cecilia Wikström (fp) har tagit upp frågan om de kristna irakiernas situation i riksdagen. Se här, här respektive här.

Få kristna på sekulära nyhetsmedier

Associated Press tar upp det faktum att kristna evangelikaler figurerar ofta i nyheterna, men sällan på sekulära nyhetsredaktioner.

Det är oklart exakt hur många evangelikaler som arbetar på
nyhetsredaktionerna, och federala lagar mot religiös diskriminering förhindrar
nyhetschefer att fråga om en arbetssökandes tro. Men Pew Research Center
for the People and the Press rapporterade år 2007 att 8 procent av de
tillfrågade journalisterna på nationella medier svarade att de besökte en kyrka
eller synagoga regelbundet varje vecka. Undersökningen fann också att 29 procent
aldrig gick till gudstjänst. 39 procent svarade att de besöker en
gudstjänst några gånger per år.
En undersökning bland allmänheten fann att 39 procent av amerikanerna säger
att de besöker religiösa möten varje vecka.

Om förhållandena ser ut så här i vad som uppfattas som ett av de mest kulturellt religiösa länderna i världen, hur ser det då ut i ett de mest sekulära? När 39 procent amerikanerna varje vecka går till en gudstjänst, borde väl mer än 8 procent av journalisterna också vara regelbundna gudstjänstbesökare för att en representativ fördelning?

När svenska sekulära medier börjar rapportera mer och mer om religion i allmänhet och kristendomen i synnerhet, är det konstigt att det finns så få verksamma journalister på sekulära medier som erkänner sig som kristna. Vi svenskar upphöjer ju vår känsla för rättvisa. Allt ska vara jämt fördelat. Är det inte det, så kvoterar vi in det. Män och kvinnor, svenskar och invandrare, etc, etc.

Journalister som är kristna ska däremot kvoteras in, utan ges en rättvis chans att bevisa sig lika duktiga som andra journalister. Dessutom är vore det en styrka för ett nyhetsmedia att journalister som är kristna, de har en unik insikt i det ämne som bevakas mer och mer. Det räknas ju som en fördel om jag vet något om ekonomi om jag skulle söka jobb som ekonomijournalist. Ett plus vore ju om jag har varit verksam inom näringslivet. Som sportkommentator ser vi dessutom oftast idrottare själva. När det är en fotbollsmatch finner vi nästan alltid en tidigare fotbollsspelare som sidekick.

De flesta evangelikala ledare säger att deras mål är inte att evangelisera
på nyhetsredaktionerna, som kräver att journalister sätter sin tro åt sidan för
objektivitetens skull.
"De måste vara journalister främst," [enligt direktorn för en journalistutbildning] "Du behöver inte mer kristna journalister. Du behöver mer journalister som råkar vara kristna om man ska kunna delta med en riktig mångfald på nyhetsredaktionerna.

Oavsett om man kallar sig kristen, muslim, vänster, höger, liberal eller konservativ har man ett ansvar som journalist att söka sanningen och inte att föra fram sina egna värderingar eller åsikter. Och tror att alla kristna journalister skriver under på detta.