Regeringschism pga Reinfeldts linje

I dag tillkännager 9 moderata riksdagsledamöter att de ställer sig bakom kristdemokraternas linje med en civilrättslig lösning:

Utifrån ett offentligt perspektiv handlar det strikt om att ge tvåsamheten
en uppsättning rättsregler utan att blanda sig i en namn- och
etikettsdiskussion. Samtliga samfund fråntas dagens vigselrätt som är en rest av
en försvunnen statskyrkotid på samma sätt som även borgerliga vigselförrättare
avskaffas. Allt som har med ceremoni eller religiös inramning att göra överlåts
på just det civila samhället inom ramen för egna föreningstraditioner eller i
enlighet med egen gudsuppfattning. En sådan lösning skulle skapa förutsättningar
för samexistens. Att tycka olika är i grunden inte en svaghet utan en av det
öppna samhällets styrkor.

Statsminister Fredrik Reinfeldts beslut att inte accepetera kristdemokraternas förslag ter sig ännu märkligare. På en plenifri vecka till och med, samt i skuggan av USA-valet. Det känns ytterst medietaktiskt från statsministerns sida. Få se hur nyhetsprioriteringen ser ut nästa vecka. Men det verkar blåsa upp till storm, och det mullrar redan.

Här är scenariot: Regeringen är splittrad. Det finns tecken på att Göran Hägglund ställdes inför ett ultimatum om att antingen hoppa av regeringen eller låta riksdagen besluta om frågan, även det nu dementeras. Samtidigt anser KU-ordförande Berit Andnor (s) att Reinfeldts hantering av frågan kan strida mot grundlagen, och ämnar ta upp saken i konstitutionsutskottet. Till Ekot säger hon:

– Jag är nog fundersam på om det här verkligen är överensstämmande med andan i regeringsformen. Jag tycker man devalverar regeringsmakten genom att agera på det här sättet.

Inget annat beslut i Sveriges riksdag ska ha fattats på det här viset tidigare. Inte ens FRA-frågan skapade sådan schism i regeringskansliet. Varför gör Reinfeldt sig allt detta besvär med splittringstendenser till och med i sitt eget parti. Det hade varit betydligt enklare att beslutat om en civilrättslig lagstiftning. Då hade han sluppit all bråk och uppståndelse.

Enligt de 9 riksdagsledamöterna från moderaternanågon har man inte haft någon mer ingående diskussion om äktenskapsfrågan sedan förra årets partistämma med beslut i Gävle. Hur väl etablerat är Reinfeldts riksdagspassning inom det egna partiet egentligen, kan man undra. Givetvis är det bara spekulationer men det verkar som om statsministern har agerat lite som maverick i denna fråga. Är det för att han anser att frågan har redan har en så stor upplutning i riksdagen, och därmed vill bespara alliansen att behöva ta beslutet?

Jag håller med analysen på Bengts Blogg:

Om det nu är som man säger, att det finns en bred parlamentarisk majoritet,
varför i hela världen gör man då inte ett grundligt förarbete och enar sig
tillsammans med opositionen om ett gemensamt gediget förslag, väl politiskt
förankrat både i riksdagen och hos befolkningen?

Men ett grundligt förarbete lär det inte bli. Enmansutredarens Hans Regnér ytliga arbete är det som gäller i ett av de mest populistiska och ogenomtänkta lagstiftningarna i Sveriges historia.

Bevara äktenskapet vinner demokratipoäng

Sedan i fredags har allianspartiernas riksdagsledamöter mottagit hundratals mail med vädjan om att bevara äktenskapet som en förening mellan en man och en kvinna.

Kan man verkligen beskriva anhängare av den traditionella familje- och äktenskapssynen som hatfulla mörkermän, grottmänniskor och efterblivna idioter, givet detta?

Rolf K Nilsson (m) är snabb att jämföra mailanstormningen med
FRA-protesterna.
- Jämfört med början av FRA-protesterna är det lika
många. Men skillnaden är att i de mail som jag läst i den här frågan är tonen
betydligt hövligare. I FRA-mailen blev man både omyndigförklarad och
lakejförklarad. De här mailen är mer vädjande. Det finns minst lika mycket
anledning att ta till sig dem som med FRA-protesterna, säger han.

För skäl att fortsätta bevara äktenskapet se på Claphaminstitutets blogg

DO är inte alls fel ute om Gudstroende

Expressens ledarskribent Johannes Forssberg kommenterar debatten om den blivande Lundarektorn Per Eriksson (som i dag blev officiellt utsedd av regeringen) samt Lennart Sacrédeus' (kd) riksdagsfråga om åtgärder mot kristofobin i den akademiska världen. Forssberg har en del intressanta punkter om att troende inte ska förklara sin tro off-limit i den offentliga debatten. "I stället borde de sluta smussla med gud. Komma ut ur garderoben," skriver han.

Men Forssberg blandar äpplen och päron när han menar att Sacrédeus´fråga har med religionskritik att göra och att han vill lagstifta mot detta. Riktigt illa blir det när han jämför med Islamiska konferensens arbete för att jämställa religionskritik med rasism. Till saken hör att Katri Linna, som 2009 blir superdiskrimineringsombudsman, i tidningen Dagen menar att "man kan säga ganska många fientliga saker om religiösa grupper som man aldrig skulle drömma om att säga om en folkgrupp." Detta tar Johannes Forssberg som intäkt på att religionskritik förväntas bli ett favoritämne för den nye super-DO:n:

Genom att jämställa etnisk och religiös tillhörighet vill man göra
religionskritik lika off-limit som rashat.

Givetvis ska man kunna kritisera och debattera religion (helst med sakliga argument, men det är min åsikt). Men det är inte detta saken gäller. Ingen ska behöva bli diskriminerad - nekas anställning, inträde på en klubb, utbildning, etc - pga samfunds- eller religionstillhörighet - lika mycket om man är kvinna, man, invandrare, svensk, gammal, ung, heterosexuell eller homosexuell. Det är inte samma sak som kritik eller debatt kring en religion. Därför är Katri Linna inte alls fel ute. Lennart Sacrédeus är inne på samma spår:

- Att kritisera en religion är något helt annat än att en enskild medlem
ska bli ifrågasatt utifrån sin samfundstillhörighet eller livsåskådning.

Frizon för jihadister?

SvD:s ledarsida skriver om terroristexperten Yonah Alexanders besök i Stockholm under veckan. Tankesmedjan Timbro ordnade ett frukostseminarium som jag skulle ha besökt men kunde inte pga annat arbete. Alexander berörde den svenske medborgare som var al-Qaida-terrorist i Irak. ”Ni måste fråga er hur den här mannen kunde bo och verka i Sverige, och plötsligt dyka upp i Irak”, sade Yonah Alexander enligt SvD som i sin tur ger svaret:

Svaret är att svensk lag inte kan hindra någon att åka till det heliga kriget i
Irak, ens om det är väl känt för myndigheterna att personen är knuten till
al-Qaida. För svensk lag spelar det heller ingen roll att personen, med
al-Qaidas ord, slängt sitt svenska pass ”i soporna” för att själv delta i det
jihad han öppet propagerat för i mer än femton år.

Precis. Men det är högst anmärkningsvärt att han fick hålla på att öppet propagera för jihad i 15 år (!) utan någon större reaktion från den svenska staten. Som Ekot rapporterade var svenska myndigheter väl medvetna om hans sympatier.

Mannen kom till Sverige i mitten på 1980-talet och blev svensk medborgare
ungefär tio år senare. Han drog snart till sig Säpos uppmärksamhet på grund sin
aktivitet i islamistiska nätverk. 2004 greps han av dansk säkerhetspolis,
misstänkt för självmordsattackerna i staden Casablanca i Marocko som krävde 45
liv. En dansk domstol avvisade därefter Marockos begäran om utlämning
och mannen återvände till Sverige.
2006 sattes mannen upp på FN:s och EU:s så kallade terrorlistor, och fick sina tillgångar frysta. I maj samma år reste han till Irak, där han enligt Greg Flores ledde verksamheten med att föra in utländska terrorister och låg bakom flera självmordsattentat mot civila.

I förbifarten kan nämnas att trots Ekots hävdande om det var amerikanska trupper som dödade mannen, är det tydligt vad som blev hans död. Ekot avslöjar sig själv:

När trupperna försökte ta sig in i huset besköts de och när de besvarade
elden sårades mannen.
– Efter det sprängde han sig själv och de andra som befann sig i huset till döds med hjälp av en självmordsväst. Totalt dog fem terrorister och tre kvinnor, säger Greg Flores.

Mannen drog med sig 8 personer i döden. Man kan ju undra om de andra var beredda att ge upp frivilligt? Och en sådan person ger Sverige medborgarskap. SvD:s ledarsida igen:

Det vore dock klädsamt om svenska staten gjorde en annan värdering vid
utdelningen av passen. Sverige får inte ses som en frizon för jihadister.
Avvägningarna är svåra, men de måste likväl göras. Hur kommer vi annars att
betrakta vårt regelverk den dagen det är våra egna soldater, exempelvis i
Afghanistan, som hamnar öga mot öga med den hemodlade fienden?

Det vore verkligen klädsamt att de som verkligen behöver ett svenskt pass får det. När det gäller människor som är beredda på att slänga sitt pass "i soporna" till förmån för terrroristverksamhet bör man tänka till lite ytterligare. Annars framstår Sverige verkligen som en fristad för terrorister.

Det finns tusentals kristna familjer som just nu har flytt från sina hem i Mosul i norra Irak pga en stor våldsvåg. Tiotals kristna har mördats och hundratals hem har bränts ner (se här och här) bara pga att de är kristna. Många talar om ett stort kristet uttåg från Irak. Det är dessa som behöver skydd. Som journalist har jag de senaste veckan fått ett antal tips om irakiska kristna som fått avslag på uppehållstillstånd. Samma vecka som massflykten från Mosul startade fick jag ett samtal om 7 stycken kristna irakier som fått avvisningsbesked. Deras hemstad: Mosul. Migrationsverket menar att det inte förekommer något hot mot dem (?). Detta är en skam för Sverige.

Imorgon fredag klockan 14:00 är det ett opinionsmöte i Skärholmens Mikaelikyrkan, i Stockholm, för de kristna i Irak. Mötet är öppet för alla och arrangeras av Spånga Blåband som använder FN-dagen för att lyfta fram de mänskliga rättigheterna på detta sätt.

Riksdagsledamöterna Fredrik Malm (fp), Yilmaz Kerimo (s) och Cecilia Wikström (fp) har tagit upp frågan om de kristna irakiernas situation i riksdagen. Se här, här respektive här.

Kristofobi i Sverige i dag - del 2

Forsknings- och högskoleminister Lars Leijonborg (fp) har kommit med ett svar på riksdagsledamoten Lennart Sacrédeus (kd) skriftliga fråga om åtgärder mot kristofobi inom den akademiska världen.

Leijonborg har ställt sig kallsinnig till Sacrédeus begäran och menar att det
inte behövs några sådana åtgärder. Han framhåller att alla har rätt till en
religiös uppfattning men att forskare och studenter har, även de, rätt att
uttrycka sig kritiskt om religioner, skriver TT.

Notera dock att frågan inte gäller kritik mot religioner, vilket är en självklarhet, utan om Per Eriksson, som troende kristen och medlem i en frikyrka, ska diskvalifiseras från ett arbete enbart pga sin samfundstillhörighet. Leijonborg är så vitt jag vet själv medlem i Svenska missionskyrkan, så han borde kunna bättre än så.

Se här för hela svaret och här för frågan.