torsdag 23 oktober 2008

DO är inte alls fel ute om Gudstroende

Expressens ledarskribent Johannes Forssberg kommenterar debatten om den blivande Lundarektorn Per Eriksson (som i dag blev officiellt utsedd av regeringen) samt Lennart Sacrédeus' (kd) riksdagsfråga om åtgärder mot kristofobin i den akademiska världen. Forssberg har en del intressanta punkter om att troende inte ska förklara sin tro off-limit i den offentliga debatten. "I stället borde de sluta smussla med gud. Komma ut ur garderoben," skriver han.

Men Forssberg blandar äpplen och päron när han menar att Sacrédeus´fråga har med religionskritik att göra och att han vill lagstifta mot detta. Riktigt illa blir det när han jämför med Islamiska konferensens arbete för att jämställa religionskritik med rasism. Till saken hör att Katri Linna, som 2009 blir superdiskrimineringsombudsman, i tidningen Dagen menar att "man kan säga ganska många fientliga saker om religiösa grupper som man aldrig skulle drömma om att säga om en folkgrupp." Detta tar Johannes Forssberg som intäkt på att religionskritik förväntas bli ett favoritämne för den nye super-DO:n:

Genom att jämställa etnisk och religiös tillhörighet vill man göra
religionskritik lika off-limit som rashat.


Givetvis ska man kunna kritisera och debattera religion (helst med sakliga argument, men det är min åsikt). Men det är inte detta saken gäller. Ingen ska behöva bli diskriminerad - nekas anställning, inträde på en klubb, utbildning, etc - pga samfunds- eller religionstillhörighet - lika mycket om man är kvinna, man, invandrare, svensk, gammal, ung, heterosexuell eller homosexuell. Det är inte samma sak som kritik eller debatt kring en religion. Därför är Katri Linna inte alls fel ute. Lennart Sacrédeus är inne på samma spår:

- Att kritisera en religion är något helt annat än att en enskild medlem
ska bli ifrågasatt utifrån sin samfundstillhörighet eller livsåskådning.

3 kommentarer:

Tor Billgren sa...

Det skulle vara intressant att höra hur du resonerar kring ordet fobi. Fram till för ett år sedan gjorde kristenheten och Världen Idag allt för att ogiltigförklara och desarmera begreppet genom att raljera om ordets patologiska innebörd. Nu har man istället anammat ordet, och använder det ofta i debatten. Vad har hänt på vägen?

Emmanuel sa...

DO är naturligtvis helt galet ute. Hela idén om en DO är f.ö. ett hån mot demokratin. Jag tror att ett missförstånd råder här. Vi har således en lagstiftning ang. religionsfrihet som är fullt tillräcklig för att täcka den nye rektorns rättigheter. DO:s funktion är snarare att vara åsiktspolis, vilket för varje demokrat är oacceptabelt.

Vad avser Per Eriksson så observerade jag att han slirade avsevärt i sitt svar till sina kritiker. Utifrån det snömos han replikerade med tror jag sålunda att han är en hycklare och i själva verket tror på t.ex. intelligent design och inte direkt förordar samkönade äktenskap. Men Paris är väl värd en mässa, även om det rimligtvis borde krocka med den "kristna moralen"..

Jacob Rudolfsson sa...

Hejsan!

Tor: Det är en intressant fråga. Första gången jag hörde ordet "kristofobi" var i Bitte Assarmos debattartikel för drygt ett år sedan. Jag vet inte hur utbrett begreppet är, men det är nog så att det har "hakat" på i den offentliga debatten - liksom begrepp som "islamofobi" och "homofobi". Det är sant att "fobi" används för att beskriva ett medicinskt tillstånd. Men det är däremot inte den innebörd som tillskrivs "kristofobi" i debatten, snarare skulle jag tro att det är en förkortning av vad som anses vara en intellektuell och kulturell inställning. Även om det kan låta en smula postmodernt är det nog så att språk och ord utvecklas och förändras i folkmun.


Emmanuel: Som jag förstår är idén med DO att vara verktyg för till exempel grupper vars röst är svaga i den offentliga debatten. Vi har till exempel en Barnombudsman som verkar för barns rättigheter då inte ens demokratier är perfekta.

Hälsningar