Fritt fram för svenska sexualbrottslingar

Svenskt rättsystem behöver ryka upp sig. Detta får inte hända. Ekot rapporterar om att anmälningar om att svenskar som förgripit sig på barn utomlands ytterst sällan leder till något åtal. Det visar en kartläggning av sexualbrott som Stockholms universitet har gjort. Ecpats generalsekreterare Helena Carlén pekar på en av de möjliga förklaringarna.

– Det verkar finnas ett inbyggt motstånd. Handlar det här om ett brott som
har begåtts utomlands så uppstår så många tekniska svårigheter att man lägger
ned det innan man ens försöker. Och jag tror att det finns en risk att det
ligger ett mått av rasism här. Det är inte lika viktigt. För om vi vände på
steken och berättade för våra politiker att varje år kommer personer från
andra sidan jordklotet och förgriper sig på svenska barn, så tror jag att
reaktionen skulle vara helt annorlunda.

Enligt Carlén är osynliggörs sexualbrotten utomlands. De är inte lika viktiga som de som görs här hemma. Budskapet som det svenska rättsväsendet då skickar till sexualbrottslingarna är tydligt: Fritt fram att förgripa sig på barn utomlands. Slutsatsen i rapporten från Stockholms universitet är likadan: i praktiken är det straffritt att åka utomlands och ge sig på barn sexuellt.

Enligt vice chefsåklagaren Marianne Ny beror problemet på dåligt samarbete med polisen i andra länder, men att skjuta ifrån sig kritiken hjälper inte barnen.

Hur ska människor kunna få respekt för lagen om inte brottslingar ställs inför rätta och fälls? Och vad gör vi med de oskyldiga barn vars liv har förstörts av återkommande sexualbrottslingar, som kunde ha fällts om fallen hade setts som lika viktiga som de som sker i Sverige?