Kristallnatten 70 år

I dag är 70 år sedan ägde startskottet för ett av Europas värsta brott mot mänskligheten rum: Förintelsen. Kristallnatten, Kristallnacht, Night of Broken Glass. Må namnet på natten mellan 9 och 10 november aldrig falla i glömska. Under kvällen och natten mellan den 9 och 10 november 1938 förstördes hundratals synagogor över hela Tyskland och tusentals judiskägda affärer vandaliserades och plundrades. Judiska begravningsplatser skändades. Runt ett hundratal judar mördades och tiotusentals fördes till koncentrationsläger. Skulden för händelsen gavs åt judarna av naziregimen, som tvingade judiska organisationer att betala ett enormt skadestånd. De ersättningar som kom försäkringsbolag konfiskerades, och judiska affärsägare beordrades att städa upp efter förstörelsen så att gatubilden kunde återställas.

Mellan 5 och 6 miljoner judar och drygt en halv miljon romer, samt över hundratusen andra "oönskade", miste livet i Förintelsen.

Det var inte enbart tyskarna som bar ansvaret. Detta är en skam på hela Europas samvete. Vi kunde ha talat ut mot detta. Agerat mot detta. Vem vet, kanske även förhindrat detta. Men majoriteten valde att stillasittandes tiga. Förlåt oss.

Minnesstunder hölls under dagen i Sverige, Österrike, Tyskland och Israel. Påven talade också om Kristallnatten och om sorgen som lever kvar (se här)

Kristallnatten räknas också som Förintelsens ideologiska startpunkt. Men naziideologin har djupare rötter än så. Charles Darwins teori om det naturliga urvalet, att den som är bäst anpassad överlever, var en viktig inspirationskälla till detta fasansfulla projekt. Socialdarwinismen, som syftar på att tillämpa Darwins idéer på samhällsbygget, var en logisk konsekvens av den världsbild som presenterades i Om arternas uppkomst. Detta utvecklas i boken Vem tänder stjärnorna? av Per Ewert, lärare, skribent och fellow vid Claphaminstitutet.

Evolutionsmodellen kunde ju inte gälla bara i förhistorisk tid, utan borde kunna
användas även i det moderna samhället, resonerade man. Det vore dåraktigt av
människan att försöka ändra på de inneboende principer som gällde i alla andra
delar av naturen. Enligt denna tanke fanns det därför ingen anledning att ge
speciell hjälp åt människor med sämre förutsättningar att lyckas i samhället.
Bättre då att satsa på de friska och starka. På dem som var bäst lämpade att
föra vidare sina egenskaper till kommande generationer.

Den mest spontana reaktionen till ett sådant resonemang förtjänar inget annat än ett fördömande. Det är ovärdigt att en människan tänka så, tycker vi. Men ändå. Detta är den logiska konsekvensen om ens världsbild grundar sig på kampen om överlevnad. Därför är det rent ut sagt märklig av vissa ateister att fördöma teorin om intelligent design som människofientlig. I Europarådet förklarades det att teorin, som i folkmun blandas ihop med kreationism är ett hot mot de mänskliga rättigheterna. Frågan är om inte historien lär oss att det kan mycket väl vara det motsatta?